torsdag 11 april 2013

{ Jobbigt... }

Att det ska vara så jobbigt att mista någon man känt och hållt kär i nästan 10 år...
För en person som aldrig haft en hund eller katt eller vilket annat husdjur som helst iof, har nog svårt att sätta sej in i den sorg och den stora saknaden som uppstår.
Min älskade Rottweilertik skulle blivit 10 år i år och efter sista löpet nu fick hon en livmoderinflammation som inte hävdes, så i söndags fick hon lugnt och stilla somna in på en plats hon trivdes och kände sej trygg på. Jag vet att jag gjort det rätta! Men usch vad hon saknas mej!!
Tänk att jag aldrig ska få höra henne komma tassande igen, lägga huvudet i knät o få bli kelad med, få stoppa fingrarna i pälsen o bara mysa, jag ska aldrig få se henne busa mer eller leka snöplog i snödrivorna, aldrig ska jag få känna hennes lugn och mjuka tunga mot min kind när jag är ledsen..och dom dagar jag har mått riktigt dåligt, varit sjuk eller haft ont satt eller låg hon alltid så nära mej hon kunde för att ge mej kraft att fortsätta andas, leva, röra på mej och kunna fortsätta älska henne som hon visste jag gjorde...
Älskade lilla Rossi, jag hoppas du mår bra nu och får hoppa bland snödrivorna i din hundhimmel...