Jag såg nu att mina blogginlägg jag skickat från sjukhussängen hade visst inte kommit fram..undras vart dom tagit vägen???
Ja, ja, kanske blir det någon annan som blir fundersam över att få ett mycket udda inlägg om sjukhussängar och dyl.. ;)
Jag tar det väl från början:
I fredagsnatt fick "pumpen" ett idiotryck och rusade iväg med öppna spjäll i 250 knyck i timmen..MYCKET otäckt ska erkännas! Det ville inte lugna ner sig, utan jag fick till råga på allt en värk som inte var av denna värld, som gick upp i halsen, käken och ut i vänster arm. Jag lovar, att föda barn är tamme f-n inget i jämförelse med den här värken!! Inte nog med detta, när jag sätter mig upp höll det på att bli (alla känsliga läsare kan hoppa den här biten!!!!!)en kaskadspya.. Nu tillhör jag ju sorten som under INGA omständigheter vill kasta upp frivilligt, så jag lyckades faktiskt skjuta undan det "begäret" och resa mig upp. Då kom nästa överraskning - yrseln... Drake säger jag bara så in i hoppsans yr jag var! Jag märkte visserligen lite av det när jag satt på sängkanten, men inte var jag beredd på att det var som den värsta tekopp på Liseberg inte... När jag väl lyckats lulla mig upp och ut till köket var jag lite inne på att man kanske skulle ringa in till sjukhuset och i varje fall fråga vad jag skulle göra med min idiot galopperande lilla pump. Nu gjorde jag faktiskt inte det, ringde alltså, utan jag stod vid min köksbänk i säkert en halvtimma och försökte dricka lite vatten för att få illamåendet att släppa. Efter ungefär 2 timmar började hjärtat slå skapligt normalt, värken släppte sakta efter och illamåendet var borta. Känslan som fanns kvar var som den man har när man haft en otäck dröm.
Jag gick i allafall och la mig och pumpen skötte sig exemplariskt! Lite värk bara, annars mådde jag ganska skapligt!
När jag vaknade sent omsider var jag yr i planeten och det värkte lite i bröstet och i armen, men lördagen gick skapligt trots att jag var trött som om jag haft nattskiftet en månad i sträck...
På månda'n ringde jag läkarmottagningen eftersom värken inte gett med sig och jag fortfarande var yr i huvudet och att det helt plötsligt emellanåt kunde kännas som nå'n slängde en 50 kilos säck cement över bröstkorgen och skrek åt mig: Andas NU då din jäkel!!!
Trot om ni vill, men jag fick INTE komma till vårdcentralen! Istället fick jag mig världens förmanings tal och order om att ringa 112...öhhh, gissa om jag blev lite skraj...slog 112 och en herre svarade: 112, Vad har hänt?
Jaa, det var bara att börja om från början och berätta vad som hänt och hur jag kände det nu. Blev kopplad till en sjuksköterska som även hon gav mig världens förmaningstal med otroligt myndig röst!! Det var akuten som gällde för mig sa hon, kunde jag åka själv eller det var kanske bättre att ta en ambulans? Jag försökte säga till henne att jag kan faktiskt köra själv! MEN det var inte lönt att komma med ett sån't förslag ens..jisses säger jag bara, NU var jag rädd!
Väl inne på akuten var dom först inne på att jag kunde ha fått en mindre stroke, se'n funderade dom på om det kanske var en propp i ena lungan och dom började behandla för det, men när jag åkte hem i går kväll hade dom fortfarande inte hittat felet! Och jag har fortfarande värk i bröstet och armen, är yr och har absolut ingen ork - Men sjukskriven??? Glöm det!!!
Så summan av kardemumman är: Du måste vara frisk som en nötkärna för att orka vara sjuk!!
Nu går jag och lägger mig igen, för det här skrivandet tog verkligen på krafterna..
Sköt om er för guds skull och bli INTE sjuka och bli inlagda på sjukhus, för dom har så ont om platser så dom har inte tid att ställa en diagnos för dom måste fort få hem dig och ha din säng till andra akutfall..
KrAam
